Vårens tid är en tid för reflektion och förändring, och Karin Boyes fantastiska dikt påminner oss om modet det krävs att blomma ut i vår fulla potential. Att ta beslut innebär att öppna nya dörrar samtidigt som vi stänger gamla, och det är en utmaning som kräver mod och tilltro till framtiden. I vårens återkomst ser vi hoppet och livets eviga kretslopp, fångat i de lurviga kropparna hos de älskvärda humlorna och knopparnas nära explosion till blomning. Att fotografera denna ankomst är att fånga ögonblicket av förändring och återuppvaknande.
Tack till dig, Karin, för att din dikt påminner oss varje gång vid vårens ankomst om vikten av att våga och att omfamna förändringen.
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.
„– Karin Boye, Ja visst gör det ont.