Träd oss nära

Träd är ett återkommande motiv i mina bilder, särskilt ensamma träd.

Varför?

Under många år åkte jag ofta ut på korta eller längre bilturer, gärna okända vägar utanför motorvägen, utanför tryggheten. Man visste aldrig vad man kunde hitta därute. I horisonten sökte jag alltid efter träd, vajande träd. Jag kan fortfarande komma ihåg var och vilken känsla jag hade när jag tog bilder på dessa träd. Jag har alltid känt en innerlig vördnad inför mäktiga ekar och vajande tallar när de står som solitärer.

Det finns något djupt gripande över de ensamma träden, nästan så att man kan dra paralleller till oss människor med våra grenar och rötter som sträcker sig mellan himlen och underjorden. Precis som växterna grönskar och kämpar mot vind och storm, känner jag att mitt eget liv är som ett rotsystem. För mig är trädet den mest självklara metaforen för livet - starkt rotat och ändå sårbart, kämpande mot elementen men ändå stående starkt i sin ensamhet.